Mobilblogga

Japps nu testar jag igen att blogga från min telefon. Är medveten om den väldigt långa bloggtorkan men jag har nästan aldrig datorn igång och då blir det inte av helt enkelt. Men nu ska vi se om det fungerar att blogga och lägga upp bilder direkt från telefonen med den här appen... I så fall kommer några bilder från min telefon från senaste tiden. Do or die.

//Frida.

Det har redan gått en vecka...

...sen vi gifte oss och blev man och hustru! Wow hör på det va ;) Några bilder i urval av Gustaf Mattisson.

Vi är så otroligt nöjda och lyckliga över vår dag som blev så över förväntanes fin. Hjärtligt tack till alla som på olika sätt bidrog till att göra den just så fin. Och just det, bilder tages tacksamt emot till min mejl mailto:frida_wessberg@hotmail.com).

//Frida.

I sann blogganda...

...kommer här en dagens outfit. Denna söta klänningen (puderbeige med hallonröda prickar) hittade jag på HM förra veckan och den blev direkt en favorit. Jag är inte den med märkeskläder i garderoben. HM, Lindex och Vero är mer min cup of tea och ibalnd får även något från Åhlens följa med hem...

Min envisa förkylning hänger ännu med men i måndags var jag så trött på att sitta still så jag bestämde mig klockan nio på kvällen för en lite joggingtur på mossen. Jag hade inte joggat på väldigt länge, det var nog innan jag började på viktväktarna. Nu fyra kilo lättare kändes det som jag flög fram i spåret och i 20 härliga minuter var jag ute. Gud så skönt det var att röra på sig. Imorgon är det dags för en runda igen. Att gå ner i vikt är ju en sak. Men kroppen och formerna har förändras efter min graviditet, så träning är också något jag vill komma igång med. Och så ska det ju tydligen vara bra för hälsan ;-)

Happy wednesday folks.
//Frida.

Renoveringsdrömmar

Innan vi visste att vi ville och skulle flytta till vårt lilla radhus i Staffanstorp gjorde vi en uppfräshning i vårt kök, i längenheten i Malmö. Det var i februari detta året, 2011.

Så här fint blev det där då!



Så här ser vårt kök ut nu!

Det är orginalköket som sitter kvar sen huset byggdes 1974, men bänkarna och kaklet är utbytt för fem år sen ungefär. Det är ju helt klart acceptabelt men inte precis så som jag skulle vilja ha det. Nu låter jag som en bortskämd unge men man får väl drömma? Om jag skulle få göra ett nytt kök i morgon skulle det vara i stil med nedanstående, vitt, modert och enkelt!

I väntan på timeing och pengar har vi idag påbörjat renovering av trappan här hemma. Det är inte så dåligt det heller. Stella och jag spenderade några mysiga timmar med Emma på Nova idag. Några hundralappar fattigare men en Stellapyjamas- och ett par tights till mig rikare lämnade vi Emma i stan och åkte hem. När vi öppnade dörren möttes vi av en öppnad trappa utan någon spalje. Vilken skillnad! Fredrik fick nämligen långhelg med betoning på lång. Både idag torsdag och fredag denna veckan fick vi som bonus med hela dagar tillsammans. Så nu ska trappan bli vit och fin! Här kommer en "före"- och en "work-in-progress"bild!

Trappan före...

...och så här långt har vi kommit nu!

Blev visst en inläggsbomb nu i eftermiddag, hihi.

//Frida

    

Sötaste Stellan i världen.

I det kalla höstmörkret kan man behöva lite uppiggande i olika former. För mig är Stella det största ljuset i hela världen. Därför kommer här några bilder på henne som är tagna för några dagar sen. De är lite suddiga men hennes glädje lyser igenom och värmer i alla fall ända ner i mina frusna fötter.

Du som läser - lämna gärna ett litet spår efter dig, det gör mig väldigt glad!
//Frida.

Den gudomliga vaniljbullen!

Igår, på min kärestas request, bakade jag vaniljbullar. Alltså vetebullar med vaniljsmaksfyllning. På prov gjorde jag de dubbelt så stora. 24 bullar på en sats i stället för 48. Och det blev en succe. Så saftiga och goooooda! Och då jag fått tillbaka min motivation i points-räknar-landet åt jag endast EN bulle av de som blev lite mindre (=4 propoints för den som är intresserad!). Som extra onsdagsbonus hade vi Anna som övernattningsgäst och en hel del systerflams blev det ju självklart då också...

It must be from heaven sent! 

Trevlig torsdagseftermiddag!
//Frida.

PS. En månad kvar till bröllop, waaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!

Ni har väl inte missat...

...den nya svenska YouTube-hiten där tre tjejer från accapellagruppen Erato sjunger stämsång och spelar på kesoburkar. Lite extra roligt är att tjejn i mitten gick på samma gymnasieskola som jag, nämligen Spyken. Enjoy!!

Ska försöka komma igång lite med bloggen nu igen, mycket av tiden går till bröllopsplanering (!!!). Även om de största sakerna är fixade är det massa småsaker som ska fixas och bestämmas om. Och dessutom har jag helt enkelt inte haft någon inspiration till att blogga, men nu har jag fått lite ny tror jag. Fick precis besök av en amulanssjuksköterska som drog i dörren, men han skulle in till grannen. Vi bor bredvid en jättegammal liten tant som kanske har ramlat eller något, stackarn...

Önskar alla som läser en trevlig onsdag!
//Frida.

Wiiihoooooo!!!

I söndags fick jag en födelsedagspresent i förskott av finaste killarna, Fredrik och Soffe! Tack söta ni, efter en del krångel och bök blev jag trots allt överaskad!!! Nu är den också äntligen igång, fick vänta på nytt
sim-kort men nu så är allt igång. Wiiihooooooo!!!

//Frida.

Mersmak

Igår fick jag en jättefin kofta och ett rosa armband (läs Rosa Bandet) med mig hem från Lindex. Det var så välbehöligt med en ny kofta i min garderob. Det värsta var bara att jag fick mersmak. Har suttit och kollat på Lindex hemsida och skrivet en låååång lista på vad jag skulle vilja ha mer. Tur att jag fyller år snart... hihi!

//Frida

Jag gillar...

...Arlas kampanjprodukt KESO Hallon, i samarbete med Rosa Bandet. För varje såld förpackning skänker de en krona till Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation för att stödja forskningen kring bröstcancer. Gott, nyttigt, och gör nytta. Vilken slogan - och jag lovar, jag får inte betalt av Arla för detta! Och på tal om detta har jag gjort bloggen oktoberfin i Rosa Bandet-anda om ni inte tänkt på det!!!

Vi har varit vakna sen halv sex idag. Lillan var inte alls nöjd när hon vaknade så det blev välling på stuts och sen dess har det varit full rulle. Vi har både skickat iväg Anna (som varit övernattningsgäst) och Fredrik till sina jobb, Stella har fått sin andra frukost och jag har fått mitt kaffe och ett par knäcke. På programmet idag står promenad, bibblo och en tur till stan för några ärenden.

//Frida.

Vatten vatten...

... bara vanligt vatten!!!

Jag dricker som aldrig förr. Och springer på toa för man blir ju SÅ kissnödig på köpet! Haha. 1,5 till 2 liter (6-8 normalstora dricksglas) vatten ska man ju dricka enligt livsmedelsverket. Det gäller ALLA! Men det är först nu som viktväktare som jag verkligen lever upp till denna rekomendation. För en lyckad viktnedgång är det extra viktigt att dricka så att alla avfallsprodukter kommer ur kroppen. Numera står det alltid ett glas vatten på köksbänken, alltid redo när jag behöver svalka strupen, rummstempererat är godast tycker jag. Annars blir man så kall i magen. Mina läppar som under en lång tid varit så torra börjar bli normala och lagon återfuktade utan att jag behöver smeta försvarets i tid och otid.

Oj, nu vaknade Stella så nu är det färdigskrivet. Så nu blir det lunch och sedan en lång promenad med hela lilla familjen i härliga höstsolen. Önskar alla som läser en härlig lördag!

//Frida.

Höstsol och energi.

Man kan ju inte säga annan än att det är helt underbart väder ute. Stella och jag är flitiga med att vara ute, vi promenerar och leker på lekplatsen. Man får ju passa på ; ) Så här härligt hade vi det idag...

Ja man får verkligen energi av både sol och motion. Jag känner mig som en riktig hurtbulle där jag struttar fram i mina gympaskor på Staffanstorps gångbanor, härligt!

För övrigt lunkar livet på. Viktväktarna är mina nya kompisar sen ungefär en vecka tillbaka och jag börjar komma in i det nu. Kände att jag ville bli av med de där smått överflödiga mammakilona nu. Annars risk för att blir det aldrig blir av. Och sen pågår här en del planering också men vad det gäller kommer jag vara lite hemlighetsfull om ett litet tag till....

Idag fyller lillsyrran år så det blir familjemys i Sandby idag!!! Nu dags för lunch. 10 härliga points väntar!

//Over and out, Frida.

Så kom de första stegen!

Japp, nu är snuttan på god väg att börja gå! För minde än två veckor sen, närmare bestämt 24 augusti, ställde Anna ner Stella på golvet och kände hur stabilt hon "landade" och släppte. Jag kunde kanppt tro mina ögon men i flera sekunder stod hon helt utan stöd, jag tror hon blev lika chockad själv. Men applåder och jubel fick hon och gjorde det sedan flera gånger till.Två dagar senare ställde hon sig upp från golvet. Igår tog hon något litet litet snabbt steg men idag kändes det som ett genombrott. Fem steg på raken!!!

Det är så fantastiskt att se hur utvecklingen går framåt och se ens lilla bebis växa upp mitt framför ögonen på en. Jag är så glad och lycklig över att få vara hemma med Stella och mysa, leka, busa och se hennes framsteg dag efter dag. Och det bästa är att jag ska göta det flera månader till innan det är Fredriks tur att vara hemma!!!

Ikväll har vi för första kvällen på länge haft Lillie på besök och vi har minsann bakat bullar. Fredrik kom precis hem från judoträningen men har redan hunnit klämma fem bullar, men de var ju till honom så det är bara att äta min kära : ) Lillie fick med sig några till pappa såklart, som utan tvekan är den största bullfantasten i familjen, hoppas de smakade.

De två senaste nätterna har Stella sovit väldigt bra, det vill säga hela natten i sin egen säng, inte fy skam. Men det känns inte som jag kan förvänta mig det som regel än, så nu väntar sängen!

//Frida

En ny bloggerska...

...är på väg in i träsket!!!

Mitt härliga liv med Hannah!

Go'fika

Göteborgskex har i sommar haft en kampanj där man skulle samla och skicka några streckkoder från deras kexpaket och efter några veckor dök ett paket upp i brevlådan innehållande denna fina kakburk!!! Kampanjen var så populär att de fick avsluta den tidigare än utskrivet men jag hann till min stora glädje få ett exemplar i alla fall.

Man blir ju inte mindre sugen i alla fall när man ser denna fina burk. Och jag får väl bekänna att om det är något jag är svag för så är det fika, i alla de slag. Goda mackor, bullar, kakor säger jag aldrig nej till... och så gärna med en god kopp kaffe förståss, mums!

//Frida.

Idag fick inte bara en...

utan två underbara filurer från Lamaze följa med Stella hem från leksaksaffären. Doris-drake och Fiffi-flodhäst är nu de senaste familjemedlemmarna och Stella älskar dom.

Den lilla getingen som man fick på BB var av detta märke och den har Stella fullkomligt älskat och tuggat på i x antal timmar. Igår när vi träffade lilla Isabella, 1 månad gammal och alldeles ljuvlig, blev Stella så bettutad i hennes drake att det idag bara var raka spåret till leksaksaffären som gällde. Snällaste Stoffe, som var med, insisterade på att Doris skulle ha en kompis och så blev det!

//Frida.

1-årsfirande!

Vi hade en jättefin dag den 13:e augusti. Både jag och Fredrik vaknade faktiskt tidigare än Stella och Fredrik gick ner och ordnade bricka med välling och paket. Sen börjar vi lite smått sjunga när Fredrik kommer upp igen men lilla hjärtat sov så gott och vaknade inte förrän en halvtimme senare : )

Klockan två var det kalas för våra familjer och kära vänner. Stella fullständigt njöt av att stå i centrum och öppna paket. Det första paketet som var från Stellas farmor och farfar var fullt tillräckligt enligt Stellas mening. Den fina Nalle Puh-bilen stal showen fullständigt!! Hon blev dock berikad med SÅ mycket annat fint, kläder, leksaker och lite annat så omsorgsfullt utvalt till vår lilla stärna. Tack ALLA ni, för att ni älskar och finns för Stella, det betyder väldigt mycket.

Eftermiddagen gick snabbt och både smörgåstårta och lite andra sötare varianter låg i våra magar ett antal timmar senare. I Stellas mage låg även där lite tårta. Till Stella hade bakat sockerkaka som var övertäckt med grädde och en massa goda bär. Hon tyckte det var supergott...

Några bilder från 1-årsfirandet får avsluta detta inlägg, enjoy!

//Frida.

Fredagen den 13:e augusti 2010, förlossningsberättelse.

Jag vaknar under natten och är uppe och kissar någon gång vid fyra snåret. Jag uppmärksammar smärta i ländryggen men den är inte värre än att jag kan somna om igen. Jag vaknar igen när Fredrik går upp för att gå till jobbet. Nu känns det mer som menssmärta, lite molande och något ner mot ljumskarna. Ett litet hopp tänds i mig men jag vågar inte tro att det har börjat så jag säger inget till Fredrik och han går till jobbet. Han tar dessutom bussen för tanken är att jag ska hämta honom när han slutar och att vi då ska direkt till våra vänner A och S. När jag går upp för att gå på toa kommer slemproppen. Men jag är inte riktigt säker så jag läser på alla ställen jag kan och faktiskt blir ganska säker på att det är så! Smärtan tilltar lite och jag ringer till Fredrik som svarar snabbt med ett mycket frågande: Jaaaa? Jag berättar med ett leende på läpparna att det har börjat göra lite ont i magen. Men jag säger att jag är väldigt tveksam och Fredrik kan avvakta och stanna kvar på jobbet. Vi kommer överrens om att jag ska ringa om en timme. När den timmen har gått har jag börjat inse vad som faktiskt håller på att hända så Fredrik får tålmodigt ta bussen hem!

Vi elvatiden är han hemma och det känns skönt, för oss båda, Vi försöker kolla på en film i sängen men det går inte. Jag måste upp och röra mig vid varje värk nu. Jag lutar mig med huvudet mot väggen och svänger med höfterna. Fredrik masserar hårt i ländryggen. Vi klockar värkarna under eftermiddagen som är oregelbundet långa. Vid tretiden ringer jag till mamma och berättar att jag ”tror det har börjat”.

Eftermiddagen rullar på och det gör allt mer ont. Jag äter maccaroner och köttfärssås stående mellan värkarna för energi måste man ju ha inför en förlossning, det har vi fått lärt oss J Hela eftermiddagen säger jag att det inte kommer komma någon bebis idag. Jag tror att det blir en utdragen förlossning. Bebis tidigast den 14:e.

Men vid hal sex börjar det bli lite jobbigare och efter en del om och men ringer Fredrik in tillförlossningen i Malmö, de vill såklart prata med mig. De frågar hur länge jag haft värkar och hur långa de är. Kvinnan jag pratar med låter skeptisk och säger att man ska komma in när ”man inte längre vill vara med”. Men jag vill vara med så vi stannar hemma ett tag till och kämpar på. Ungefär två timmar senare ringer vi igen för nu är det ganska jobbigt. De säger att man har god tid på sig som förstföderska men om vi vill kan vi komma in och kolla läget, det vill vi!!! I värsta fall får vi åka hem igen. Fredrik ringer taxi som kommer på fem minuter. Det är inte skönt att åka taxi med värkar men som tur är, är det bara en liten bit att åka. Chauffören är vänlig och önskar oss lycka till.

Väl inne på förlossningen möts vi av fortsatt skepsis men jag får mätgrejor på magen som jag ligger med en stund och det är ganska jobbigt. Jag vill upp och röra på mig. Klockan 20.10 kommer barnmorskan Liza in, hon är jättegullig och mjuk till sättet. Det känns jättebra. Hon undersöker mig och jag är öppen 5 cm!! Hurra, gud vad skönt det känns, det kunde vi aldrig tro, eller vågat hoppas på. Vi får bekräftat att vi gjort ett jättebra jobb hemma, vi får stanna. Jag hoppar in i duschen medan Fredrik ringer våra föräldrar för att säga att vi är inne. Nu händet det.

Inne i duschem tilltar värkarna rejält och när jag kommer ut kommer Liza och visar mig lustgasen. Den är jättebra. Vid ett tillfälle säger jag till Fredrik att jag inte vet om jag kommer klara detta, det gör så himla ont. Men jag kämpar på, andas. När klockan närmar sig 21.00 gör det så himla ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vi ringer på barnmorskan som kommer direkt. Hon ser att jag har det jobbigt och utan att säga något går hon fram och höjer koncentrationen av lustgasen. Och tillkallar även undersköterskan. Det trycker nu på något fruktansvärt och jag krystar utan att kunna sätta något emot. Liza säger att det antagligen är för att vattnet inte har gått som det trycker på så mycket. Jag får lägga mig i sängen för en ny undersökning. Jag andas lustgas och plötsligt släpper mycket av trycket. Liza tog hål på hinnorna och fostervattnet strömmar ut. Mitt i ruset av lustgasen hör jag henne säga att jag är fullt öppen och kan börja krysta när jag får en värk. Va?? Jag tror inte mina öron och jag ber henne upprepa vad hon just sagt. Mitt i detta nu är det skiftbyte och en ny barnmorska och undersköterska får rapport inne på rummet. Jag kan inte fatta att jag redan ska börja krysta, vi kom ju precis!!

Den nya barnmorskan heter Pernilla och undersköterskan Eva. Jag känner hur en ny värk tar vid och jag ber någon komma och hjälpa mig. Jag får  ta tag i mina lår och trycka på allt jag kan. Fredrik är vid min sida och hejar på mig för allt han är värd. Det är så intensivt och jag fokuserar allt jag kan. Mina ögonlock är stängda. Pernilla hjälper mig jättebra genom vägledning och bekräftelse. Allt händer så snabbt. Jag krystar i en lång stund och jag förstår att det närmar sig. Jag frågar Fredrik om han kan se barnet, inte än! Jag fortsätter att krysta några värkar till och plötsligt känner jag en varm, mjuk och hal liten kropp på mitt bröst. Bebisen har kommit. Fredrik gråter floder. Jag är lättad, bortom tårar. Allt jag får ur mig är ”å herre gud… Fredrik”. Jag säger det flera gånger. Vårt lilla barn, vår lilla älskling som vi längtat efter så länge ligger äntligen på mitt bröst. Alldeles blålila och fin. Helt obeskrivlig känslan, mitt hjärta svämmar över av kärlek. Barnmorskan frågar om vi sett vad det är för något. Hon håller upp bebisen, det är en flicka! Vi har fått en liten flicka, vår dotter. Lilla flickan ligger på min mage när jag blir sydd med några stygn. Det tar en liten stund och jag andas lustgas under tiden. Tillslut lämnas vi ensamma och med en härlig fikabricka. Det är de godaste mackorna jag någonsin ätit!! Vi skickar sms till våra nära och kära att vår lilla flicka kommit och att allt gått bra. Vi är världens lyckligaste...

//Frida.

Idag för ett år sedan...




...såg jag ut så här. Fredrik och jag lekte med vår vän Annika och var ute på restaurang och åt. Mycket bebisprat var det ju förståss... Tre dagar kvar till BP, så vi längtade och väntade förväntansfullt på något första litet tecken att något hade börjat hända. Jag kommer särskillt ihåg vägen hem när vi hade ätit, jag gick sakta, så sakta och fick flera gånger be Fredrik och Annika sakta in : ) Det var väldigt tungt och sammandragningarna kom tätt...

På kvällen kom kära syster Anna också, och jag fick ställa upp på en liten fotosession då bland annat denna bilden togs, fotograf Annika Ekelund ; ) Anna ringde mamma, för jag orkade ingenting, då jag ville att hon skulle fråga hur det kändes när det satte igång. Detta trots att jag hade läst allt om förlossningens olika skeenden så ville jag fråga mamma en gång till. Något bra svar fick jag ju såklart inte heller eftersom den känslan och smärtan är så subjektiv och lalala, ni vet!

Hur som helst, jag gick och la mig utan några känningar... fortsättning följer.

Och i morgon fyller världens finaste Stella 1 år. Kärlek i oändlighet till dig mitt älskade barn, du har lärt mig så mycket. Vilken stor gåva det är att få vara mamma till dig. Var har du varit i hela mitt liv?

//Frida.

Måndag igen...

... och det för tredje gången som Staffanstorpsbo. Vi har det så härligt, SÅ härligt i vårt hus, vi älskar det.
Alla lådor är uppackade och till helgen börjar första lilla uppfrächningsprojejktet, vi ska måla/tapetsera Stellas rum. Det ska bli roligt. Det finns inget i huset som akut behöver göras om så vi tar det i stilla takt allt eftersom vi har tid och lust.

Förra veckan var det mycket familjemys i Sandby. Storasyster S med familj var på besök och mamma och pappa kom hem från sin resa till Nordkap. Anna kom också hem till helgen från Stockholm och det var så roligt att ses. Veckan och helgen gick fort. Det brukar ju vara så när man har roligt. Trägårdskalaset i Sandby med släkten på lördagen var också en kväll att minnas, så roligt med samvaron med alla kära!

Stella sover och jag väntar på det fina vädret som enligt väderleksrapporten i morse kommer klockan 14, sharp : )

Så länge får ni njuta av några badbilder starring murfar och Stella från i lördags.

//Frida.

Nu är den sista burgaren från 1000 & 2 förtären...

...i alla fall som Malmöbo. För i morgon går FLYTTLASSET!!!!

Här är det nedpackning som gäller för hela slanten. Vi hade sista visningen i tisdags, och då ville vi ju inte ha flyttkartonger i hela lägenheten så vi fickvänta in i det sista med att börja packa. Mamma har hjälpt till som kartonginhandlare, barnvakt och nedpackare och det har hjälpt mycket kan jag säga. Jag är själv inte så effektiv men nu tror jag att det går på sluttampen.

Programmet i morgon ser ungefär ut som följer:

* Morgonrutiner som vanligt.
* Infinna sig i Staffanstorp kl 9.00 för att godkänna städningen av huset mm.
* Sen direkt till mäklaren i Lund för "tillträdet".
* Sen börjar jag, Fredrik, Lillie och Soffe att släpa lådor. Stella ska leka med murmur.
* Senare droppar först Lillie av och sen Stoffe, men då kommer våra pappor till undsättning...

Så det blir lite aktiv paus i bloggandet kommande veckan som ni kanske förstår, men jag återkommer som Staffanstorpsbo, DET NI!

Som största pricken över i, typ lika stor som globen, har vi idag fått ett bud på lägenheten och vi ska skriva papper på tisdag. Gissa om vi är glada. (Borde kanske inte skriva det här för allt kan ju ännu hända men jag kunde inte låta bli...)

Gute nacht, Frida.

Lek, bus och mys...

...det är nog en bra sammanfattning av vad våra midsommardagar i Hemmestorp innehållit. Och en hel del god mat får väl också tilläggas!!

Midsommaraftonfirandet började klockan 15.00. Då var alla gäster på plats och vi mingalde tillsammans med bål och salta pinnar. 18 personer mellan 7 månader och 70 år stod på gästlistan. För tredje året i rad firade vi midsommar med lekar men upplägget med mat och gäster har dock varierat mellan gångerna.

Ganska snart blev vi inlottade i lag om fyra och lekarna kunde börja. Först i raden var bomullstussleken som gick ut på att först sticka ner nästippen i vasselin, sedan i en bunke full av bommullstussar för att slutligen blåsa av den i en annan bunke. Två minuter hade man till sitt förfogande. Mitt lag vann den grenen som utfördes just av mig!!! Efter denna lek var det dags att med en grillpinne i munnen plocka upp pennepasta, med händerna på ryggen, från bordet ned i en bunke. Ja om ni inte förstår det själva så ledde dessa lekar till många skratt... Med på leklistan stod även muttertornbygge, mariekexrullning från pannan till munnen (men enbart ansiktsrörelser) gröna-groder-spottning och äggkastning. Vi hade jättekul.

Vi hann även med lite traditionsenlig midsommardans med en engelsköversatt text av små grodorna som skulle skickas till Fredriks morbror på Nya Zeeland. Jag vet inte hur det gick till men hur som helst ligger denna videoinspelning nu på you tube.

Här är några bilder från gårdagen.

  

 //Frida.