Jag ska måla hela världen lilla mamma..

För en vecka sen...

...var vi och fick se vår lilla älskling i magen för första gången. Japps, vi ska bli ❤fyra❤. Det var en nervös väntan där vi satt, jag och Fredrik, och fick vänta tjugo minuter efter utsatt tid innan vi fick komma in i undersökningsrummet. Väl inne fick jag ligga länge och väl medan två barnmorskor, en under upplärning, undersökte den lilla i magen. Lilla bebisen låg nämligen lite knepigt till för att kunna titta på allt som skulle kontrolleras. Efter 40 minuter var de iaf nöjda och allt såg så fint ut. Ena barnmorskan sa att vi gjort ett bra jobb! Beräknad födsel blev flyttad från 8 till 13 april, vilket betyder att jag nu befinner mig i graviditetsvecka 20.

Det är en sån magisk känsla att få ses sin lilla bebis i magen. Denna gången var jag dock lite säkrare på att det faktiskt fanns en bebis i magen, vilket jag inte kunde "ta in" på samma vis första graviditeten. En skillnad från graviditeten med Stellas är nämligen att jag innan ultraljudet känt sparkar från denna bebisen, även Fredrik! I skrivandets stund har jag slängt upp fötterna i soffan och tittar man riktigt nog ser man att magen hoppar till lite grann av bebisspark, det är en sån underbar känsla, en gång till, kom igen lilla bebis, en spark till...

Om en timme är det dags att åka till jobbet och fram till dess ska jag sätta in lite bilder i fotoalbum, jag ligger lite efter, håller just på med bilder från förra hösten...

Inte så piggelin.

Stella har under veckans lopp blivit allt mer förkyld. I morse vaknade hon med 39 graders feber, inte alls roligt för en liten människa. Så det blev vab för min del och Fredrik gick till jobbet...

Oturligt nog hade vi ingen Alvedon hemma så vi fick bege oss till affären. Under morgonens lopp har hon fram till nu bara fått i sig sin välling. Men nu, en timme efter Alvedon, slickar hon gladeligen i sig en piggelin som vi passade på att köpa när vi handlade.

Kvällen hade jag och min man tänkt spendera på tu man hand på en restaurang men nu ser det inte ut att bli så. Men den 3:e december firar vi ettårig bröllopsdag så kanske får vänta tills dess❤

Nu blir det till att fortsätta kurera Stella så hon snabbt kommer på benen igen, det är så hemskt att se sitt lilla barn vara sjuk, så hjälplös. Att man då har en kandidatexamen i omvårdnad spelar liksom ingen roll, som mamma och förälder kommer det nog för de allra flesta rakt ifrån hjärtat att ta hand om det mest dyrbara man har.

Trevlig helg!