En ny bloggerska...

...är på väg in i träsket!!!

Mitt härliga liv med Hannah!

Go'fika

Göteborgskex har i sommar haft en kampanj där man skulle samla och skicka några streckkoder från deras kexpaket och efter några veckor dök ett paket upp i brevlådan innehållande denna fina kakburk!!! Kampanjen var så populär att de fick avsluta den tidigare än utskrivet men jag hann till min stora glädje få ett exemplar i alla fall.

Man blir ju inte mindre sugen i alla fall när man ser denna fina burk. Och jag får väl bekänna att om det är något jag är svag för så är det fika, i alla de slag. Goda mackor, bullar, kakor säger jag aldrig nej till... och så gärna med en god kopp kaffe förståss, mums!

//Frida.

Idag fick inte bara en...

utan två underbara filurer från Lamaze följa med Stella hem från leksaksaffären. Doris-drake och Fiffi-flodhäst är nu de senaste familjemedlemmarna och Stella älskar dom.

Den lilla getingen som man fick på BB var av detta märke och den har Stella fullkomligt älskat och tuggat på i x antal timmar. Igår när vi träffade lilla Isabella, 1 månad gammal och alldeles ljuvlig, blev Stella så bettutad i hennes drake att det idag bara var raka spåret till leksaksaffären som gällde. Snällaste Stoffe, som var med, insisterade på att Doris skulle ha en kompis och så blev det!

//Frida.

1-årsfirande!

Vi hade en jättefin dag den 13:e augusti. Både jag och Fredrik vaknade faktiskt tidigare än Stella och Fredrik gick ner och ordnade bricka med välling och paket. Sen börjar vi lite smått sjunga när Fredrik kommer upp igen men lilla hjärtat sov så gott och vaknade inte förrän en halvtimme senare : )

Klockan två var det kalas för våra familjer och kära vänner. Stella fullständigt njöt av att stå i centrum och öppna paket. Det första paketet som var från Stellas farmor och farfar var fullt tillräckligt enligt Stellas mening. Den fina Nalle Puh-bilen stal showen fullständigt!! Hon blev dock berikad med SÅ mycket annat fint, kläder, leksaker och lite annat så omsorgsfullt utvalt till vår lilla stärna. Tack ALLA ni, för att ni älskar och finns för Stella, det betyder väldigt mycket.

Eftermiddagen gick snabbt och både smörgåstårta och lite andra sötare varianter låg i våra magar ett antal timmar senare. I Stellas mage låg även där lite tårta. Till Stella hade bakat sockerkaka som var övertäckt med grädde och en massa goda bär. Hon tyckte det var supergott...

Några bilder från 1-årsfirandet får avsluta detta inlägg, enjoy!

//Frida.

Fredagen den 13:e augusti 2010, förlossningsberättelse.

Jag vaknar under natten och är uppe och kissar någon gång vid fyra snåret. Jag uppmärksammar smärta i ländryggen men den är inte värre än att jag kan somna om igen. Jag vaknar igen när Fredrik går upp för att gå till jobbet. Nu känns det mer som menssmärta, lite molande och något ner mot ljumskarna. Ett litet hopp tänds i mig men jag vågar inte tro att det har börjat så jag säger inget till Fredrik och han går till jobbet. Han tar dessutom bussen för tanken är att jag ska hämta honom när han slutar och att vi då ska direkt till våra vänner A och S. När jag går upp för att gå på toa kommer slemproppen. Men jag är inte riktigt säker så jag läser på alla ställen jag kan och faktiskt blir ganska säker på att det är så! Smärtan tilltar lite och jag ringer till Fredrik som svarar snabbt med ett mycket frågande: Jaaaa? Jag berättar med ett leende på läpparna att det har börjat göra lite ont i magen. Men jag säger att jag är väldigt tveksam och Fredrik kan avvakta och stanna kvar på jobbet. Vi kommer överrens om att jag ska ringa om en timme. När den timmen har gått har jag börjat inse vad som faktiskt håller på att hända så Fredrik får tålmodigt ta bussen hem!

Vi elvatiden är han hemma och det känns skönt, för oss båda, Vi försöker kolla på en film i sängen men det går inte. Jag måste upp och röra mig vid varje värk nu. Jag lutar mig med huvudet mot väggen och svänger med höfterna. Fredrik masserar hårt i ländryggen. Vi klockar värkarna under eftermiddagen som är oregelbundet långa. Vid tretiden ringer jag till mamma och berättar att jag ”tror det har börjat”.

Eftermiddagen rullar på och det gör allt mer ont. Jag äter maccaroner och köttfärssås stående mellan värkarna för energi måste man ju ha inför en förlossning, det har vi fått lärt oss J Hela eftermiddagen säger jag att det inte kommer komma någon bebis idag. Jag tror att det blir en utdragen förlossning. Bebis tidigast den 14:e.

Men vid hal sex börjar det bli lite jobbigare och efter en del om och men ringer Fredrik in tillförlossningen i Malmö, de vill såklart prata med mig. De frågar hur länge jag haft värkar och hur långa de är. Kvinnan jag pratar med låter skeptisk och säger att man ska komma in när ”man inte längre vill vara med”. Men jag vill vara med så vi stannar hemma ett tag till och kämpar på. Ungefär två timmar senare ringer vi igen för nu är det ganska jobbigt. De säger att man har god tid på sig som förstföderska men om vi vill kan vi komma in och kolla läget, det vill vi!!! I värsta fall får vi åka hem igen. Fredrik ringer taxi som kommer på fem minuter. Det är inte skönt att åka taxi med värkar men som tur är, är det bara en liten bit att åka. Chauffören är vänlig och önskar oss lycka till.

Väl inne på förlossningen möts vi av fortsatt skepsis men jag får mätgrejor på magen som jag ligger med en stund och det är ganska jobbigt. Jag vill upp och röra på mig. Klockan 20.10 kommer barnmorskan Liza in, hon är jättegullig och mjuk till sättet. Det känns jättebra. Hon undersöker mig och jag är öppen 5 cm!! Hurra, gud vad skönt det känns, det kunde vi aldrig tro, eller vågat hoppas på. Vi får bekräftat att vi gjort ett jättebra jobb hemma, vi får stanna. Jag hoppar in i duschen medan Fredrik ringer våra föräldrar för att säga att vi är inne. Nu händet det.

Inne i duschem tilltar värkarna rejält och när jag kommer ut kommer Liza och visar mig lustgasen. Den är jättebra. Vid ett tillfälle säger jag till Fredrik att jag inte vet om jag kommer klara detta, det gör så himla ont. Men jag kämpar på, andas. När klockan närmar sig 21.00 gör det så himla ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vi ringer på barnmorskan som kommer direkt. Hon ser att jag har det jobbigt och utan att säga något går hon fram och höjer koncentrationen av lustgasen. Och tillkallar även undersköterskan. Det trycker nu på något fruktansvärt och jag krystar utan att kunna sätta något emot. Liza säger att det antagligen är för att vattnet inte har gått som det trycker på så mycket. Jag får lägga mig i sängen för en ny undersökning. Jag andas lustgas och plötsligt släpper mycket av trycket. Liza tog hål på hinnorna och fostervattnet strömmar ut. Mitt i ruset av lustgasen hör jag henne säga att jag är fullt öppen och kan börja krysta när jag får en värk. Va?? Jag tror inte mina öron och jag ber henne upprepa vad hon just sagt. Mitt i detta nu är det skiftbyte och en ny barnmorska och undersköterska får rapport inne på rummet. Jag kan inte fatta att jag redan ska börja krysta, vi kom ju precis!!

Den nya barnmorskan heter Pernilla och undersköterskan Eva. Jag känner hur en ny värk tar vid och jag ber någon komma och hjälpa mig. Jag får  ta tag i mina lår och trycka på allt jag kan. Fredrik är vid min sida och hejar på mig för allt han är värd. Det är så intensivt och jag fokuserar allt jag kan. Mina ögonlock är stängda. Pernilla hjälper mig jättebra genom vägledning och bekräftelse. Allt händer så snabbt. Jag krystar i en lång stund och jag förstår att det närmar sig. Jag frågar Fredrik om han kan se barnet, inte än! Jag fortsätter att krysta några värkar till och plötsligt känner jag en varm, mjuk och hal liten kropp på mitt bröst. Bebisen har kommit. Fredrik gråter floder. Jag är lättad, bortom tårar. Allt jag får ur mig är ”å herre gud… Fredrik”. Jag säger det flera gånger. Vårt lilla barn, vår lilla älskling som vi längtat efter så länge ligger äntligen på mitt bröst. Alldeles blålila och fin. Helt obeskrivlig känslan, mitt hjärta svämmar över av kärlek. Barnmorskan frågar om vi sett vad det är för något. Hon håller upp bebisen, det är en flicka! Vi har fått en liten flicka, vår dotter. Lilla flickan ligger på min mage när jag blir sydd med några stygn. Det tar en liten stund och jag andas lustgas under tiden. Tillslut lämnas vi ensamma och med en härlig fikabricka. Det är de godaste mackorna jag någonsin ätit!! Vi skickar sms till våra nära och kära att vår lilla flicka kommit och att allt gått bra. Vi är världens lyckligaste...

//Frida.

Idag för ett år sedan...




...såg jag ut så här. Fredrik och jag lekte med vår vän Annika och var ute på restaurang och åt. Mycket bebisprat var det ju förståss... Tre dagar kvar till BP, så vi längtade och väntade förväntansfullt på något första litet tecken att något hade börjat hända. Jag kommer särskillt ihåg vägen hem när vi hade ätit, jag gick sakta, så sakta och fick flera gånger be Fredrik och Annika sakta in : ) Det var väldigt tungt och sammandragningarna kom tätt...

På kvällen kom kära syster Anna också, och jag fick ställa upp på en liten fotosession då bland annat denna bilden togs, fotograf Annika Ekelund ; ) Anna ringde mamma, för jag orkade ingenting, då jag ville att hon skulle fråga hur det kändes när det satte igång. Detta trots att jag hade läst allt om förlossningens olika skeenden så ville jag fråga mamma en gång till. Något bra svar fick jag ju såklart inte heller eftersom den känslan och smärtan är så subjektiv och lalala, ni vet!

Hur som helst, jag gick och la mig utan några känningar... fortsättning följer.

Och i morgon fyller världens finaste Stella 1 år. Kärlek i oändlighet till dig mitt älskade barn, du har lärt mig så mycket. Vilken stor gåva det är att få vara mamma till dig. Var har du varit i hela mitt liv?

//Frida.