...såg jag ut så här. Fredrik och jag lekte med vår vän Annika och var ute på restaurang och åt. Mycket bebisprat var det ju förståss... Tre dagar kvar till BP, så vi längtade och väntade förväntansfullt på något första litet tecken att något hade börjat hända. Jag kommer särskillt ihåg vägen hem när vi hade ätit, jag gick sakta, så sakta och fick flera gånger be Fredrik och Annika sakta in : ) Det var väldigt tungt och sammandragningarna kom tätt...
På kvällen kom kära syster Anna också, och jag fick ställa upp på en liten fotosession då bland annat denna bilden togs, fotograf Annika Ekelund ; ) Anna ringde mamma, för jag orkade ingenting, då jag ville att hon skulle fråga hur det kändes när det satte igång. Detta trots att jag hade läst allt om förlossningens olika skeenden så ville jag fråga mamma en gång till. Något bra svar fick jag ju såklart inte heller eftersom den känslan och smärtan är så subjektiv och lalala, ni vet!
Hur som helst, jag gick och la mig utan några känningar... fortsättning följer.
Och i morgon fyller världens finaste Stella 1 år. Kärlek i oändlighet till dig mitt älskade barn, du har lärt mig så mycket. Vilken stor gåva det är att få vara mamma till dig. Var har du varit i hela mitt liv?
//Frida.
Vilka fina minnen. Jag minns det som igår. Du verkade så lugn :-) Hoppas att ni hade det jättemysigt idag. Kram Annika
SvaraRadera